Gjorde en slags mental jämförelse mellan det brutala Helsingborgs lasarett och det Banckska mausoleet på donationskyrkogården i Helsingborg. Att promenera förbi det sandrosa huset med sina kopparkupoler, inspirerad av det rysk- och grekisk ortodoxa, vidare norrut. Att det däremellan, mellan de båda byggnaderna uppstår en spänning, uppstår en spänning, dels i upprepningarna av arkitekt Sten Samuelssons sammanhållande skelettdelar och det ornamenterade på den bastanta fyrkanten ritad tyske arkitekten Carl Müngersdorff. Så stort och ändå så litet, så litet och ändå så stort. Vad händer mellan 1908 och 1975?
Vad händer de där minuterna jag går från döden, de döda förbi nästan döda och nästan döden. Solen kastar sina skuggor, värmer, mattar ut, tonar ner, skapar kontraster. Viljan att vilja bli ihågkommen, viljan att minnas. Jag minns mest ingenting, jag bara går.